Historia

Magnus Ladulås stadgade år 1279 att bönderna skulle turas om att ansvara för mat och logi för de resande. Under 1600-talet växte en stark nationalstat fram vilken krävde mycket resande för kronans folk. För att göra detta möjligt behövdes ett strukturerat vägväsende med förbättrade vägar, avståndsmarkeringar i form av milstenar organiserat skjutsväsende samt gårdar, där de resande kunde äta och vila upp sig. Enligt 1649 års gästgivareordning avskaffades den fria gästningen för resande personer i kronans tjänst i Sverige och bönderna tvingades inte längre att inhysa dem i sina hem.

Bönderna var dock skyldiga att ingå i ett skjutslag som fick rycka in när gästgivareskjutsens resurser inte räckte till. Denna skjutsskyldighet upphörde inte helt förrän med 1911 års skjutsstadga. Skjutstrafiken var ämnad för människor som hade råd att betala för att bli skjutsade från en plats till en annan med häst och vagn. Gästgiverier uppfördes runt om i landskapet som skjutsstationer på lämpligt avstånd för att trötta hästar skulle kunna bytas ut och rundresande skulle kunna äta och vila sig. Enligt lag skulle det vara högst två mil mellan varje gästgiveri. Vid gästgivaregårdarna sattes det upp stentavlor med namnen på de närmast omkringliggande gästgivaregårdarna samt avstånden dit.

Vid sidan om gästgiverierna fanns även skjutsstationer. Vid dessa kunde man byta ut hästarna men någon matservering fanns inte. Även i städerna fanns gästgiverier men där skildes gästgiveriet från skjutshållet. Efter freden i Roskilde 1658 var införandet av gästgivareordningen en av de första åtgärder som de svenska myndigheterna vidtog. Detta för att ett utbyggt vägnät med fungerande gästgiverier skulle underlätta försvenskningen och militär kontroll.

Gästgivaren var befriad från skatt men fick ingen lön för sitt arbete. För att trygga en inkomst fick gästgiveriet i gengäld monopol på alkoholutskänkning inom en radie av två mil. Gästgivaren stod för underhållet av gården och all inredning, medan byggnaden bekostades av häradsinvånarna i proportion till hemmantalet. Ibland tjänstgjorde en "vanlig" bondgård som gästgivaregård efter komplettering med extra stallbyggnader etcetera.

Förr i tiden fungerade gästgivaregården som
lite av varje och var mittpunkten i samhället.

Man tog emot resande som kom med häst eller häst och vagn och ordnade stallplats och foder åt hästen, ofta fick drängen sova i en kammare i stallet. Husbonden fick ett bättre rum på gästgifvaregården. Dryck och mat skulle serveras.

Historia Sjöbo Gästgifvaregård

De första kända omnämnande av krog i Sjöbo var på 1600-talet, då antagligen i form av en krog.

Från boken "Färs härads historia" av Gottfrid Björkegren kan vi läsa:

Sid. 80: "På riksdagen 1664 reviderades krögare- och gästgiveristadgan, och bland annat bestämdes, att vid de stora farvägarna skulle byggas gästgivaregårdar och avståndet mellan dem borde helst vara cirka två mil. I kraft av detta beslut inrättades gästgivaregård först i Hörby och därefter i Hurva. Det kunde ställas i fråga, om Färs härad hade någon allmän väg av så stor betydelse för samfärdseln, att gästgivaregårdar borde inrättas. Kronans befallningsman Nils Hansson hade redan 1662 av en bonde vid namn Niels Kämpe i Näsby köpt en tämligen förfallen gård, som han lät delvis ombygga, och han fick generalguvernörens bifall till ett förslag att inrätta den till gästgivaregård. Han lät kungliga kommissarier besiktiga gården, och de funno den vara lämplig till gästgivaregård, varför häradet borde bidraga till att gården blev försedd med byggnader till resandes bekvämlighet. Nämndemännen erkände, att Nils Hansson kunde ha rätt att få betalt för arbete, som han på egen bekostnad hade utfört på gården i Näsby. Varje helgård borde betala honom 3 daler, varje halvgård två daler och fjärdedels gård 1 daler. Flera gånger uppmanades socknarna att betala dessa pengar, men det förefaller, som om folket inte ville betala dem. Det dröjde också lång tid, innan någon gästgivaregård byggdes i Färs härad. Bönderna i detta härad måste utgöra hållskjuts i Hörby eller i Hurva, och somliga bönder hade inemot två mil till gästgivaregården, där de skulle vara redo att skjutsa för resande."

Första gästgivaregården startades i början på 1700 och den första gästgivaren utsågs och tillsattes hösten 1722 av grevinnan Lewenhaupt på Övedskloster. Det ansågs inte lämpligt att ta frälsehemman (skattebefriad gård under ett gods) men eftersom Övedskloster ägde all jorden i Sjöbo blev det så här. Den förste gästgivaren var Nils Mattsson. Bönderna fick tjänstgöra med hållskjutsar och fick böta om dessa ej kom i tid.

Gästgifvaregården såg ut som övriga bondgårdar i byn. Väggar av korsvirke med vitkalkade fält emellan och tak av halm. Tre kamrar fanns det, en för "adeln", en för "hederligt folk" och en för "gemene sällskap". Ägaren till godset antog förste gästgivaren Nils Mattson, och arrenderade ut till honom och guvernementet i Malmö godkände honom år 1723 som gästgivare i Sjöbo.

Lokaliseringen till Sjöbo lär bero på just läget i korsningen mellan vägarna Simrishamn-Malmö och Hörby-Ystad. Likaså behövdes en mellanstation mellan Hörby-Herrestad och mellan Dalby-Tranås.

Från boken "Färs härads historia" av Gottfrid Björkegren kan vi även läsa:

Titeln gästgivare tog sig även kronolänsmannen O. Sörensson, som höll krog i ett gammalt gatuhus i Åsum, kallat Getahuset. Poppen [Jacob Poppen en f.d. löjtnant, som grevinnan utsåg till inspektor på Övedskloster 1722, och det uppges att han regerade "i sitt höggrevliga herrskaps namn" strängt och stundom hänsynslöst på Övedskloster] lät emellertid i Sörenssons frånvaro år 1723 nedriva Getahuset. Detta hade till följd, att Sörensson stämde grevinnan och hennes inspektor för "våldsverkan till hans (Sörenssons) skada och ruin" samt för "sidovördnad av kungl. generalguvernörens resolution". Det hördes farligt, men i detta fall tog nog grevinnan Lewenhaupt saken lätt, ty hon var också en person, för vilken man hyste respekt."

1727 och 1798 drabbades byggnaderna i Sjöbo av eldsvåda och brann ner men uppfördes på nytt igen.

Första Sjöbotinget hölls 4 november 1729 på gästgivaregården i närvaro av häradshövding Erik Magnus Liljenberg, kronobetjänte och härads nämnd.

Tinget hölls på gästgivaregården tills överste Hans Ramel 1771 lät uppföra ett tingshus, nuvarande Skånska Dagbladets lokaler och Sjöbos äldsta byggnad.

Här hölls ting fram till 1905 då man flyttade till det som idag är kommunhuset. 1968 flyttades verksamheten till Ystad.

1749 besökte Carl von Linné Sjöbo under sin skånska resa och övernattade på gästgivaregården. Efter detta skrev den belåtna blomsterkungen "Sängkläder har vi i Skåne haft mjukaste och härligaste som vidare övergår sängkläder upp i Sverige". Linné eller snarare hans lärjungar uppges ha planterat två almar i trädgården. Den ena tog höststormen 1976 och den andre tog almsjukan 2007, stammen står fortfarande kvar. Till 250 års jubileumet 1999 planterade familjen Mårtensson ett tulpanträd som minnesträd nere vid bäcken.

1768 kostade en måltid med tre rätter 20 öre, 1 stop öl 3 öre, 1 varm kammare med ljus och passning 8 öre utan ljus och värme halva priset. En drängsäng och kammare kostade 3 öre. En kanna havre 5 öre och ett lispund hö 12 öre

Vid mitten av 1800-talet lär det ha varit ca 80 invånare i Sjöbo, några gamla arrendegårdar under Övedskloster och några gathus.

I mitten av 1800-talet kom kreatursmarknaden igång på allvar. Då var det inte ovanligt att hästskojare gjorde uppehåll i Röddinge utanför Sjöbo för att "måla om" stulna hästar, som sedan salufördes på marknaden.

I äldre tider var inte familjefester förlagda på gästgivaregården, det blev inte vanligt förrän en bit in på 1900-talet. Dessförinnan var det förbjuden mark för lokalbefolkningen. Gästgifveriet var endast för resande av högre börd eller kronans folk, följde inte gästgifvaren detta blev han bötfälld.

Bland kända gästgivare kan nämnas namn som Törnebom, Brockman, Liljedahl och Karl Anders Wankif. Då Wankif dog på 1850-talet överlämnade hans änka gästgifvaregården till Mårten Jönsson som hade varit dräng på gården.

1859 skiftades byn Sjöbo och Mårten Jönsson köpte gästgivaregården.

Mårten Jönsson blev en av Södra Åsums mest betrodda män och var även ägare till Lagården. Lagården hade stora markområden - ca 160 tunnland med bl.a. idrottsplatsen och Storelidsområdet i söder och marknadsplatsen och Folkets Hus i Öster. Kreatursbesättningen och arbetshästarna var placerade i Lagården med vagnshästarna hölls i stallet på gästgivaregården. Mårten Jönsson dog 1876.

När änkan Maria Jönsson dog 1900 försåldes markområdena så småningom av dödsboet, 1909 såldes 3 tunnland som blev Sjöbo Folkets Park. Lagården såldes till Jöns Nilsson, landstingsman, auktionsförrättare och Sjöbos allt i allo, byggnaden fanns kvar in på 50 talet.

Vinfirman Wiens och Sederholm i Malmö arrenderade gården av änkan Maria Jönsson från 1877 och köpte sedan ut den. Byggnaderna var ganska förfallen varför man rev dessa och uppförde nuvarande byggnad som stod färdig till sommarmarknaden 1901. Ritat av arkitekten John Smedberg från Malmö, som förebild lär han haft ett franskt jaktslott.

En tre rätters måltid kostade 20 öre och tre supar 25 öre.

Ut mot torget fanns en butik där man kunde inhandla brännvin för 30 öre decilitern eller vin. På torget framför gästis var torghandeln livlig.

Gästgivaregården blev i vinfirmans ägo tills efter första världskriget, visserligen utarrenderad sista tiden tills man sålde den 1917 till Hilding Liedholm som innan hade arrenderat Järnvägshotellet av Malena Persson.

Elefantsamlingen

Liedholm var en känd profil i Sjöbo, vid hans död 1942 fortsatte änkan Ingeborg att styra och ställa fram till 1955. Det var Ingeborg Liedholm som samlade på elefanter. Hon hade en stor samling, gästerna hade gärna med sig en elefant som gåva när de varit ute och rest. När Ingeborg dog i slutet på 80-talet testamentera hon det gamla skåpet i foajén, resten av samlingen såldes antagligen på auktion. Nuvarande samling omfattar ca 3500 elefantfigurer, varav ca 2500 finns att beskåda på plats.

Den ovanliga miljön på gästgivaregården lockade många filmsällskap. Bl.a. storfilmen Thora van Deken med Gösta Ekman, Anders de Wahl och Pauline Brunius. Filmen spelades delvis in på Christinehofs slott varvid en del av skådespelarna bodde på Sjöbo Gästgifvaregård.

Bland kända artister spelade bl.a. Weeping Willows in sin första musikvideo här i festsalen.

Piraten brukade sitta här och äta ål som skjöldes ner med gästgivarens besk. (Se vidare under Piraten).
Numera håller Piratensällskapet sina månadsmöten på gästgifvaregården.

Vi utnämnandet av Årets Piratenpristagare serveras en 3-rätters lunch för årets pristagare efteråt på gästgifvaregården.

Tore Svensson tog över 1955 och fungerade som gästgivare till 1973.

När Färs hantverksförening år 1959 firade sitt 30-årsjubileum beslöt man att ordna en mässa.
För att ge mässan extra glans bjöd man in dåvarande kung Gustaf VI Adolf och hans hustru drottning Louise. Kungen och drottningen tackade ja och anlände till färsmetropolen den 11 juli 1959.
Kungaparet traskade runt på mässan och beskådade allt från kyrklig konst till smådjurs- och fjäderfäutställare. Man signerade även den sten som idag ståri Orebacken och kallas Kungastenen.

Därefter åt kungen och drottningen på Sjöbo Gästgifvaregård.

Efter Tore Svensson har det varit ett flertal ägarbyte.

1986 tog Lennart Nyström över gästgivaregården som var rätt förfallen, bl.a. hade stallet börjat rasa då delar hade rivits på 60-talet när banken byggdes.
30 maj, 1987 stod gästgivaregården renoverad i nuvarande utformning, renoveringen lär ha kostat 1,3 miljoner.
2006 byggdes stallet om och närmade sig sin ursprungliga skepnad. Från början var flyglarna lika långa på båda sidor om huvudporten - nuvarande entré.
Det som är fönster idag var förut portar till häststallen.

Gästgiveribyggnaden är förklarad kulturhistoriskt värdefull både i sig själv och för omgivningen. Vyn västerifrån med gästgivaregården i fonden har blivit en vinjett och är en välkänd vy för Sjöbo.

1997 en sensommardag besökte statsminister Göran Persson gästgifvargården. Det var inget officiellt besök utan nog snarare ett infall av hunger på väg någonstans. Göran Persson satt ensam på bord ett i matsalen och tre livvakter på andra sidan matsalen. I övrigt var lokalerna tomma denna eftermiddag. Två bilar stod inbackade mot häcken på parkeringen för att snabbt kunna komma ut om något hände.

8 november 2004 firade Företagarna i Sjöbo 75 års jubileum på Gästgivaregården. I samband med detta fick krögaren Lennart Mårtensson ta emot utmärkelsen som Årets Företagare och uppvaktades av Sjöbo kommun, Färs & Frosta Sparbank och LENY.

6 augusti 2017 tilldelades Sjöbo Gästis krögare Lennart Mårtensson priset som årets Sjöbobo.

Södra Färs Bygdegård på Solvalla som delar ut priset gör det detta år med följande motivering:
”En Sjöbobo som värnar om lokal och regional matkultur och boende för turister i Sjöbo – 20-årsjubileum som Mister Gästis.” Han har också börjat skriva historiken kring Sjöbo Gästis

Med hårt arbete i med- och motvind har han sett till att gästerna får rum och att verksamheten rullar på.

Gästgivare och ägare

Nedtecknat 2009 och framåt av Lennart Mårtensson.